Jag har tagit studenten

Det var ju nyss. Det var typ i förrgår vi började ettan. När mamma lämnade av mig utanför skolan och jag nervöst gick in genom dörren för första gången. Jag hade inställningen att den tysta blyga Matilda skulle lämnas i högstadiet och jag skulle vara någon annan, någon som var social, någon som var kul att vara med. När jag klev in genom dörrarna tänkte jag "fake it til you make it, du kan det här" sen blev jag tysta blyga Matilda igen. I fredags tog jag studenten, som en helt annan människa, haha. Folk beskriver alltid studenten som "den lyckligaste dagen i deras liv" men jag vet inte riktigt, det var så mycket känslor på samma gång att jag inte riktigt visste om jag skulle le eller gråta. Dagen startade i alla fall med att Erica kom till mig och så fixade vi oss tillsammans, sen for vi på "bubbelfrukost" på skolan innan det var dags att gå dit där själva avslutningen skulle hållas. Efter lite sång, tal och betygsutdelning kramade vi alla lärare hejdå och sen sprang vi ut till familjerna och sedan upp på flaket. Skrev ju för ett tag sedan att jag inte skulle åka flak men det blev visst så ändå, av lite olika anledningar, men jag är glad att jag var med på det. Efter att vi sedan varit upp på scenen på torget, for vi (familjen) och åt tillsammans med Ericas familj. På kvällen väntade förfest hos en i klassen och sedan in till stan och studentfesten. Kvällen slutade dock tidigt för mig, då det blev lite för mycket alkohol på kort tid och det slutade som det slutade. Otroligt pinsamt, skäms över mig själv och känner väl rent spontant så här efteråt att jag ska bli nykterist eftersom hela grejen med alkohol egentligen bara är idiotisk. Vad som händer nu vet jag inte riktigt och jag trodde aldrig att jag skulle tycka om den känslan så pass mycket, kanske för att känslan av ovisshet över framtiden blandas med en känsla av att ha tusen valmöjligheter och att jag bara kan välja och vraka.
 

Kommentera inlägget här :