Sjuttio dagar

Idag är det sjuttiotre dagar sedan jag lämnade mitt kära Gunsmark. Nästan två och en halv månad i Jönköping, borta från allt där hemma, här nere med finare människor än jag någonsin hade kunnat föreställa mig att jag skulle träffa. Ikväll landar mamma och pappa på flygplatsen här i Jönköping och på fredag åker vi hem tillsammans för en veckas höstlov.
 
Foto: Henrik
Här har ni dem, Bästa!
 


HOV1

Avslutade sommaren på bästa sätt, efter cirka 6 timmar väntan i regnet och trängseln, klev HOV1 upp på scenen och jag fick äntligen höra de låtar som spelats i mina hörlurar så många gånger live. Vet inte riktigt vad jag ska skriva så skriver samma som jag skrev på instagram igår, En och en halv timme av mitt liv jag vill sätta på repeat ❤.
 
Måsta bara säga att jag har världens bästa roommates, bästa Linn ställde upp och skjutsa mig till och från Huskvarna ❤.
Taggar: HOV1;

Jag är här

I söndags packade vi bilden full och började rulla söderut. Det blev väldigt långa kramar och många tårar som absolut inte gick att hålla tillbaka. Vi körde till Söderhamn och sov en natt där innan vi åkte vidare resten av vägen ner till Jönköping. Jag fick nycklarna och sen spenderade vi resten av månadgen och hela tisdagen med att springa i butiker och ställa i ordning mitt rum. Vi fixade det allra sista imorse innan mamma for hem. Så nu är jag här. 100 mil hemifrån, ny stad, nya människor, samma jag. Det känns bra, samtidigt som jag är så jäkla ledsen. Men jag tänker tillåta mig själv att vara det, låta tårarna rinna, inte allt för länge bara. Det är jobbigt att lämna tryggheten och alla man älskar hemma, en del av hjärtat blir kvar och det känns. Det är väl bara att blicka framåt, allt finns ju kvar och så finns ju tack och lov telefoner. 
 
Lunchpaus på vägen, vid Stora Hammarsundet